Jaha ja. Då var denna helgen halvvägs redan och inget speciellt har hänt, helt perfekt. Inga måsten. Inga spikade agendor. Bara ren egentid, lovely. 
Passar på att när kreativiteten gör sig bekant för första gången på väldigt länge att skriva av mig lite. Ganska dålig på att göra just det, alltid föredragit att hålla allting i huvudet. Funkar förvisso bra och man blir en jäkel på att minnas grejer men det kan bli för mycket av det bra också. Där är jag nu.. sååå.. here we go ❤
 
Sitter här och funderar på det här med NPF. 
Varit medveten om mitt tillstånd i ett par år nu, inser att det hänt en himla massa på dessa år. När jag gjorde min utredning (såhär i efterhand) förstod man att det fanns kunskap men inte alls på samma nivå som det gör idag. 
Ett område som då var skapligt nytt för omvärlden men samtidigt inte, NPF har säkerligen funnits i århundraden långt innan man kunde sätta en medicinsk stämpel på vilka som "har" och vilka som "inte har". 
Dåtid: Klassades man som mentalt sjuk om du hade otur. Nutid: Antingen "Superkraft" eller ett störningsmoment du vill bli av med.
Personligen tillhör man väl den grupp av NPF-människor som ser det som en styrka mestadels men allting har en baksida, tack och lov så har jag haft grymt stöd hemifrån i detta och är kanske därför väldigt medveten om vad som funkar och vad som inte funkar för min egna del. Andra har kanske inte det, sorgligt nog. 
Går ändå i tankarna att det k a n s k e är dags för en liten "Check-up" på det hela, dels för att jag är nyfiken såklart men mest för att man på senare tid (senaste åren) gått med en känsla över att något är "fel", utan att veta vad.
 
En "Check-up" är inte detsamma som att gå till närmsta VC och ta ett blodprov och konstatera saker och ting, nej nej.. här pratar vi en ny NPF utredning. Normalt tar väl en sådan drygt ett år. 
Idag är jag äldre (förhoppningsvis mer klok också.. haha) än förra gången och skulle säkert se och hantera en sådan process annorlunda men faktumet att det ÄR mentalt påfrestande går inte att komma ifrån. Frågan är om det är värt det?
Jag menar.. man är ju fortfarande den man är oavsett vilka bokstäver ett papper intygar att man har eller inte har ← Reminder people ❤

Kommentera

Publiceras ej